Trodde i min enfald att det skulle gå över under natten, men icket! Han ligger så långt ner nu (varning: grafiskt) att jag känner hans huvud genom blygdbenet "halvvägs" ner.

Annars gick det bra hos BM igår, värdena ligger helt ok, och jag slipper hädanefter ta järntabletter (hurra!) för det är så nära förestående. Dock sa hon att som jag kände det så skulle hon tro att bebisen frigör oxytocin som ger mig värkar (iom att han ligger så långt ner) men att livmodertappen är omogen fortfarande. Det är därför jag har ont men inget händer. Så vad som behövs är prostaglandin. Och som jag förstår det är det bäbis som börjar utsöndra sådant... Undra om det hjälper att killa honom under fossingarna?

I helgen har vi försökt planera så mycket som det gått, just för att man inte bara ska gå och vänta, det är ju faktiskt 3 veckor kvar, även om jag nu känner en massa redan nu.

Nu bär det av till möte!